Pastor Samuel Gamble McFarland เอส.จี.แม็คฟาร์แลนด์ (11 december 1830-26 april 1897) och hans hustru Jane Hays McFarland เจน เฮส์ แมคฟาร์แลนด์ (1824-1908) hade lämnat USA den 5 juni 1860 och kom till Siam samma år för att arbeta som missionärer.

(Jane Hays McFarland)

Samuel Gamble och Jane Hays, samt missionären Daniel McGilvary och hans hustru Sophia arbetade länge i Phetchaburi cirka 130 km söder om Bangkok. Medan paret McGilvary så småningom återvände till Bangkok stannade McFarlands kvar här i 17 år och pendlade regelbundet fram och tillbaka mellan Phetchaburi och Bangkok. En sådan resa tog vid den här tiden tre dagar och två nätter. Med roddbåt!

McFarlands blev snabbt omtyckta bland lokalbefolkningen och som kuriosa kan nämnas att siameserna kallade Samuel Gamble för ”doktor åska” då uttalet av ”Farland” låter som det thailändska ordet ”fa lan” ฟ้าลั่น, vilket betyder åska.

Paret McFarland fick fyra barn som alla föddes i Bangkok; William Hays McFarland วิลเลียมเฮย์ แมคฟาร์แลนด์ (7 november 1862-21 april 1891), (Samuel) Edwin Hunter McFarland (ซามูเอล) เอ็ดวินฮันเตอร์ แมคฟาร์แลนด์ (27 juni 1864-8 augusti 1895), George Bradley McFarland ยอร์ช บี. แมคฟาร์แลนด์ (1 december 1866-3 maj 1942) och Mary Cornwell McFarland แมรี่ คอแวล แม็คฟาร์แลนด์ (4 oktober 1868-17 januari 1943). Alla barnen talade säkert bra thai då deras barnsköterska var siamesiska.

(George Bradley McFarland)

Samuel Gamble som lärde sig thai sysslade inte bara med missionärsverksamhet utan skrev också böcker om siamesiskt uttal och arbetade och publicerade också ett siamesisk-engelskt lexikon som han själv skrev ut på en skrivmaskin (khrueang phim dit) เครื่องพิมพ์ดีด med siamesiska typsnitt. Sammanlagt publicerade Samuel Gamble 400 lexikon. Efter Samuel Gambles död fortsattes hans arbete med lexikonet av sonen George Bradley.

(Skrivmaskinen med siamesiskt typsnitt)

Det var faktiskt sonen Edwin Hunter som hade låtit omarbeta en västerländsk skrivmaskin i USA så att man kunde skriva med siamesiska typsnitt. Skrivmaskinen presenterades i Siam 1892.

Tragiskt nog dog den ogifte och barnlöse Edwin Hunter den 8 augusti 1895, endast 31 år gammal. Han befann sig då i USA för studier. Under en cykeltur föll han plötsligt död till marken nära Canonsburg แคนอนสบูร์ก i Pennsylvania เพนซิลเวเนีย. George Bradley övertog rättigheterna till skrivmaskinen och började tillverka, importera och sälja dessa 1897. Skrivmaskinerna blev en succé och introducerades på alla siamesiska regeringskontor.

Prins Damrong Rajanubhab uttalade sig så här om Samuel Gamble McFarland:

“Doktorn imponerade på mig, liksom han imponerade på alla som kom i kontakt med honom, genom sitt fantastiska uttal av thaispråket. Om man hörde honom tala, utan att se honom, kunde man inte tro att det var en utlänning från Europa eller Amerika som kommit till Siam. Många har studerat språket och landet och är mycket duktiga, men jag har inte träffat på någon med ett bättre uttal än doktor S.G. McFarland.”

Efter att ha arbetat i Siam i 12 år reste familjen McFarland på semester till USA 1873 och barnen fick möjlighet att besöka USA för första gången. Föräldrarna, George Bradley och Mary Conway återvände till Siam i augusti 1875 medan William Hays och Edwin Hunter fick stanna kvar i USA för studier.

Paret McFarlands arbete i Phetchaburi var påfrestande då de levde primitivt, men de älskade sitt arbete och lokalbefolkningen där. Det måste därför ha varit svårt för dem att lämna Phetchaburi efter att Rama V ville att de skulle öppna en ny skola i Bangkok.

Den 1 augusti 1878 blev paret McFarland anställda i siamesisk tjänst och den ovan nämnda skolan öppnades där Samuel Gamble skulle verka som rektor. Uppgiften blev svårare än förväntat då de högt rankade siamesiska ämbetsmännen inte var speciellt intresserade av att skicka sina barn till skolan. Skolan blev dock Siams första statliga skola under Damrong Rajanubhabs departement. Skolans siamesiska namn var Suan Anan (Rongrian Suan Anan) โรงเรียนสวนอนันต์ och på engelska kallades skolan för King’s College.

Skolan var i princip bara öppen för unga siamesiska adelsmän och Samuel Gambles son George Bradley var den enda västerlänning som studerade här. Samuel Gamble var rektor för skolan i 10 år och under sin tid här satte han sin prägel på Siams utbildningsväsen. Samuel Gamble blev känd som en strikt lärare, vilket han var även mot kungens barn.

George Bradley var störst i klassen och vann alltid sina boxningsmatcher. Hans engelska var naturligt nog också bättre än sina klasskamraters, men hans kamrater skrattade åt honom när han talade dialekten sydthai. Men hans kontakter med de högt rankade barnen skulle öppna dörrar för honom i framtiden. Det är sonen George Bradley som jag har mest information om och som jag kommer att berätta mest om här nedan.

George Bradley studerade vid King’s College fram till 1883. Efter en kortare tid som assistent till sin far och lärare vid King’s College fortsatte han sin utbildning i USA 1884 där han utbildade sig till både läkare, kirurg och tandläkare. 1891 var han färdig med sina studier och den 25 november samma år återvände han till Siam.

Under fyra år och framåt från 1891 var pappa Samuel Gamble sysselsatt med att översätta böcker till siamesiska som skulle användas i Siams skolor. Det handlade om böcker med kristet innehåll, böcker om geologi, botanik, bokföring och det ovan omtalade siamesiska lexikonet. Han återvände sedan hem till Canonsburg i Pennsylvania där han dog den 26 april 1897.

1892 utsågs George Bradley till föreståndare för Sirirajsjukhuset och han fick i uppdrag att starta en kunglig högskola för medicin. Denna skola blev Siams första egentliga läkarutbildning och George Bradley utsågs till dekan. Då det inte fanns några medicinska handböcker tillgängliga skrev han egna och fortsatte därmed sin föregångare Dan Beach Bradleys arbete med att introducera modern medicinsk behandling i Siam.

Här blir det lite förvirrande då en annan källa berättar att det etablerades en läkarutbildning i maj 1889 känd som Bhatayakorn School (Rongrian Phaetthayakon) โรงเรียนแพทยากร. Alla studenter som var färdiga med sin mattayom-utbildning (matthayom) มัธยม kunde läsa en treårig kurs här utan kostnad. Från början var det bara George Bradley som undervisade här. Den 1 maj 1893 ändrade kung Chulalongkorn namnet på skolan till Rajapaethayalai (Ratchaphaetthayalai) ราชแพทยาลัย som på engelska blev till Royal Medical College och George Bradley blev skolans förste ledare.

Angående Siams/Thailands skolsystem och begreppet ”mattayom” hänvisar jag till de externa länkarna i detta avsnitt. Se länken ”Utbildning i Thailand.” Är du dessutom intresserad av läkarutbildningens senare historia i Siam finns det ett länk under namnet ”Sirirajsjukhusets medicinska fakultet.”

George Bradley öppnade också en privat tandläkarpraktik vid Pak Khlong Talat ปากคลองตลาด, som senare flyttades till Si Kak Phraya Si สี่กั๊กพระยาศรี, där den fanns kvar fram till 1916. Han blev därmed Siams första tandläkare och har blivit känd för att ha introducerat ebenholtssvarta löständer!

1896 återvände George Bradley kortvarigt till USA tillsammans med sina föräldrar. Här gifte han sig den 23 oktober 1896 med Mary Ina Root แมรี่ ไอนา รู้ด (31 maj 1863-20 oktober 1923) och de var tillbaka i Siam den 28 december 1896. De bosatte sig i Wang Lang วังหลัง nära Sirirajsjukhuset i det nuvarande Bangkokdistriktet Bangkok Noi.

George Bradleys hustru Mary Ina Root dog 60 år gammal den 20 oktober 1923 och hon begravdes på den protestantiska kyrkogården i Bangkok. Två år senare, i oktober 1925, gifte George Bradley om sig med presbyterianen och missionären Bertha Blount เบอรธา เบลานท์ (1882-1952). Bertha Blount skrev sedan en bok med titeln McFarland of Siam: The Life of George Bradley McFarland.

George Bradley slutade arbeta i siamesisk tjänst 1926 och fick en pension och titeln Phra Atwitthayakhom พระอาจวิทยาคม av kung Rama VI. Han fick dessutom en bit mark på 1,82 hektar i Hua Hin där han lät bygga ett fritidshus. Det hus som står på samma plats i dag är relativt nybyggt och bara golvbrädorna är original. Huset är i dag en restaurang.

George Bradley McFarland dog barnlös i sitt hem i Bangkok den 3 maj 1942 och han är också begravd på den protestantiska kyrkogården i Bangkok. Hans hustru Bertha Blount återvände vid någon tidpunkt till USA där hon dock fortsatte att ha kontakt med missionsverksamheten i Siam. Då andra världskriget nästan var slut döptes ett amerikanskt fartyg till George McFarland till hans ära. 1912 döpte George Bradley en skola efter Jane Hays McFarland som hade dött 1908. Skolan fick namnet Jane Hays Memorial School โรงเรียนเยนเฮส์เม็มโมเรียล.

George Bradleys bror William Hays arbetade också i siamesisk tjänst och tjänstgjorde vid krigsministeriet. Han bidrog därmed till att introducera västerländska militära metoder i Siam. Han dog av kolera i Bangkok 1891 och lämnade efter sig en fru och två döttrar. Han blev bara 28 år gammal. Även han är begravd på den protestantiska kyrkogården i Bangkok.

(William Hays McFarlands gravsten i Bangkok)

Den andra brodern Edwin Hunter hade också varit anställd i siamesisk tjänst som lärare. Han hade dessutom blivit prins Damrongs sekreterare då han var utbildningsminister. Förutom sin uppfinning av skrivmaskinen med siamesiska typsnitt blev han också författare till böckerna A Siamese Primer och Lessons in English. Systern Mary McFarland blev lärarinna och bosatte sig i Washington D.C. วอชิงตัน ดี.ซี.